Mar 3 | SweKarlXII | STEP | Och han gick åter in uti Synagogon; och der war en man, som hade ena bortwisnada hand: Och han gick åter in uti Synagogon; och der war en man, som hade ena bortwisnada hand:

Mark 3

Wissnad hand. JEsus flyr. De tolf wäljas. Synd emot den Heliga Anda. Christi bröder.

Och han gick åter in uti Synagogon; och der war en man, som hade ena bortwisnada hand: Och han gick åter in uti Synagogon; och der war en man, som hade ena bortwisnada hand: 2 Och de waktade på honom, om han ock skulle bota honom om Sabbathen; på det at de skulle få anklaga honom. Och de waktade på honom, om han ock skulle bota honom om Sabbathen; på det at de skulle få anklaga honom. 3 Då sade han til mannen, som den wisna handen hade: Gack hit fram. Då sade han til mannen, som den wisna handen hade: Gack hit fram. 4 Och sade til dem: Hwilketdera är lofligit, göra wäl om Sabbathen, eller göra illa; Hjelpa lifwet, eller dräpa? Då tigde de. Och sade til dem: Hwilketdera är lofligit, göra wäl om Sabbathen, eller göra illa; Hjelpa lifwet, eller dräpa? Då tigde de. 5 Då såg han uppå dem med wrede, och förömkade sig öfwer deras hjertas blindhet, och sade til mannen: Räck ut dina hand; och han räckte henne ut; och handen wardt honom färdig igen, såsom den andra. Då såg han uppå dem med wrede, och förömkade sig öfwer deras hjertas blindhet, och sade til mannen: Räck ut dina hand; och han räckte henne ut; och handen wardt honom färdig igen, såsom den andra. 6 Men de Phariseer gingo ut, och höllo strax råd med de Herodianer, emot honom, huru de kunde förgöra honom. Men de Phariseer gingo ut, och höllo strax råd med de Herodianer, emot honom, huru de kunde förgöra honom. 7 Men JEsus, med sina Lärjungar, gick afsides bort til hafwet; och honom följde et stort tal folk, utaf Galileen, och utaf Judeen: Men JEsus, med sina Lärjungar, gick afsides bort til hafwet; och honom följde et stort tal folk, utaf Galileen, och utaf Judeen: 8 Och utaf Jerusalem, och utaf Idumeen, och utaf hinsidon Jordan, och de der bodde wid Tyrus och Sidon, en ganska stor hop folk, som kommo til honom, när de hörde af hans gerningar. Och utaf Jerusalem, och utaf Idumeen, och utaf hinsidon Jordan, och de der bodde wid Tyrus och Sidon, en ganska stor hop folk, som kommo til honom, när de hörde af hans gerningar. 9 Och sade han til sina Lärjungar, at de skulle fly honom en båt, för folkets skull, at de icke skulle tränga honom. Och sade han til sina Lärjungar, at de skulle fly honom en båt, för folkets skull, at de icke skulle tränga honom. 10 Förty han gjorde många helbregda, så at de öfwerföllo honom, och wille taga på honom, så månge som några plågo hade. Förty han gjorde många helbregda, så at de öfwerföllo honom, och wille taga på honom, så månge som några plågo hade. 11 Och de orene andar, när de sågo honom, föllo de neder för honom, och ropade, sägande: Du äst Guds Son. Och de orene andar, när de sågo honom, föllo de neder för honom, och ropade, sägande: Du äst Guds Son. 12 Och han hotade dem hårdeliga, at de icke skulle uppenbara honom. Och han hotade dem hårdeliga, at de icke skulle uppenbara honom. 13 Och han steg up på et berg, och kallade til sig, hwilka han wille; och de kommo til honom. Och han steg up på et berg, och kallade til sig, hwilka han wille; och de kommo til honom. 14 Och då skickade han tolf, at de skulle wara med honom, och at han skulle utsända dem til at predika: Och då skickade han tolf, at de skulle wara med honom, och at han skulle utsända dem til at predika: 15 Och at de skulle hafwa magt til at bota sjukdomar och utdrifwa djeflar. Och at de skulle hafwa magt til at bota sjukdomar och utdrifwa djeflar. 16 Och gaf Simon det namnet Petrus. Och gaf Simon det namnet Petrus. 17 Och Jacobus, Zebedei son, Johannes, Jacobs broder, och nämnde dem Boanerges, det är sagdt: Tordöns barn. Och Jacobus, Zebedei son, Johannes, Jacobs broder, och nämnde dem Boanerges, det är sagdt: Tordöns barn. 18 Och Andreas och Philippus, och Bartholomeus, och Matheus, och Thomas, och Jacobus, Alphei son, och Thaddeus, och Simon Cananeus: Och Andreas och Philippus, och Bartholomeus, och Matheus, och Thomas, och Jacobus, Alphei son, och Thaddeus, och Simon Cananeus: 19 Och Judas Ischarioth, den honom ock förrådde. Och Judas Ischarioth, den honom ock förrådde. 20 Och de kommo i huset; och folket församlade sig åter, så at de icke tid hade til at äta. Och de kommo i huset; och folket församlade sig åter, så at de icke tid hade til at äta. 21 Och när de deta hörde, som honom åkomne woro, gingo de ut, och wille taga fatt på honom, och sade: Han kommer ifrå sig. Och när de deta hörde, som honom åkomne woro, gingo de ut, och wille taga fatt på honom, och sade: Han kommer ifrå sig. 22 Men de Skriftlärde, som af Jerusalem nederkomne woro, sade: Han hafwer Beelzebub, och med den öfwersta djefwulen drifwer han djeflar ut. Men de Skriftlärde, som af Jerusalem nederkomne woro, sade: Han hafwer Beelzebub, och med den öfwersta djefwulen drifwer han djeflar ut. 23 Då kallade han dem til sig, och sade til dem i liknelser: Huru kan en Satan den andra utdrifwa? Då kallade han dem til sig, och sade til dem i liknelser: Huru kan en Satan den andra utdrifwa? 24 Och om et rike söndradt warder emot sig sjelft, då kan det riket icke stå. Och om et rike söndradt warder emot sig sjelft, då kan det riket icke stå. 25 Och der et hus är söndradt emot sig sjelft, det huset kan icke blifwa ståndandes. Och der et hus är söndradt emot sig sjelft, det huset kan icke blifwa ståndandes. 26 Sätter nu Satan sig up emot sig sjelf, och är söndrad, då kan han icke blifwa beståndandes, utan det är då ute med honom. Sätter nu Satan sig up emot sig sjelf, och är söndrad, då kan han icke blifwa beståndandes, utan det är då ute med honom. 27 Ingen kan infalla uti en starks hus, och taga hans hustyg bort, utan han först binder den starka; och så skinnar han hans hus. Ingen kan infalla uti en starks hus, och taga hans hustyg bort, utan han först binder den starka; och så skinnar han hans hus. 28 Sannerliga säger jag eder: Alla synder warda människors barnom förlåtna; ock försmädelse, dermed de försmäda; Sannerliga säger jag eder: Alla synder warda människors barnom förlåtna; ock försmädelse, dermed de försmäda; 29 Men den der försmäder den Heliga Anda, han hafwer ingen förlåtelse i ewig tid, utan blifwer saker til ewig fördömelse. Men den der försmäder den Heliga Anda, han hafwer ingen förlåtelse i ewig tid, utan blifwer saker til ewig fördömelse. 30 Ty de sade: Han hafwer den orena andan. Ty de sade: Han hafwer den orena andan. 31 Och då kommo hans bröder och hans moder, och stodo ute, och sände några til honom, som honom utkalla skulle. Och då kommo hans bröder och hans moder, och stodo ute, och sände några til honom, som honom utkalla skulle. 32 Och folket satt när honom, och de sade til honom: Si, din moder och dine bröder äro der ute, och söka efter dig. Och folket satt när honom, och de sade til honom: Si, din moder och dine bröder äro der ute, och söka efter dig. 33 Han swarade dem, och sade: Ho är min moder och mine bröder? Han swarade dem, och sade: Ho är min moder och mine bröder? 34 Och då han omkring sett hade på Lärjungarna, som der kring om honom såto, sade han: Si, min moder och mine bröder. Och då han omkring sett hade på Lärjungarna, som der kring om honom såto, sade han: Si, min moder och mine bröder. 35 Ty den som gör Guds wilja, han är min broder, och min syster, och min moder. Ty den som gör Guds wilja, han är min broder, och min syster, och min moder.